(222 av 365+1) Krubba

Instagram

Korna, och kvigorna (närmst till vänster) tycker om mat.

Ensilage blandat med HP-massa (strimlade sockerbetor) och majs.

Se så tacksam ena kossan tittar på mig, kocken^^

20-30 kg äter dom om dagen. Sen har dom även kraftfoder vid sidan om.

Stora magar att fylla i dessa underbara djur.

Går många diskussioner om arla och mjölkpriset nu på facebook och i folks munnar.

Jag vill bara säga att det är jävligt jobbigt nu ekonomiskt... för alla bönder.

Ena stunden uppmuntrar arla bönder till att bygga ut, för att dom behöver mer mjölk.

Sen några år senare slår dom ner bönderna på knäna, genom att sänka till sjukt låga

mjölkpriser. Kostnaderna på foder är inte billigt, och 3 kr/l behövs minst för att

det ska gå ihop sig.

Läser att många konsumenter är villiga att betala mer för mjölken

i affären. Bara man vet att bonden får en stor del av att. Jag tycker inte att det är

konsumentens fel till dom låga priserna, som vi bönder får. Det är arlas.

Så här blir det när man tror att man ska kunna slåss ute i världen, om mjölkpriser

osv. Så går det när man köper upp mejerier här och där. Allt hade vart mkt bättre

om Svenska arla inte hade sålt sig till Danmark. Direktörerna och dom högt sittande i

arla vill så klart ha samma lön. Ja då sänker man böndernas mjölkpris, för att få det

att gå ihop sig med dom stora investeringar på att köpa upp, och sin skyhöga löner.

Arla är ett globalt företag nu. Därför påverkas alla. Vi bönder råkar kanske vara

delägare (eller vad det heter) men våran makt i arla är lika med noll. Ska det vara

ordentligt ska man ha en röstning, om man nu ska bygga nya mejerier, köpa upp osv.

Där bönder får vara med och tycka. Vad jag vet finns inte det.

Många kommenterar på fb så som. Byt jobb, sluta gnälla, mjölk är inte nyttigt,

kvinnliga bönder ska jobba på bordeller osv. Först och främst. Byta jobb är inte det

lättaste för en bonde. Bondyrket är inget jobb, det är en livsstil. Vi jobbar inte heller för

att bli rika, utan för att vi tycker om det vi gör. Sen vill vi så klart inte behöva gå på knäna.

Gnälla gör väl varenda människa, så skärp er. Skulle ni vilja jobba 8- 15 timmar om

dagen, utan att få betalt? Tro inte det. Eu-bidrag säger ni då. Ha! Vet ni ens vad ett

Eu-bidrag innebär? Det är inte så glamoröst som det låter.

- Mjölk är nyttigt, och livsviktigt. Varför tror ni vi måste amma?

Sen ska man inte överkonsumera, men så är det med allt. Mjölken är viktigast när man

är liten, en vuxen ska såklart inte dricka 2 liter mjölk om dagen.

Men det jag tror folk missar, inte ser, är att... Utan bönder finns det inga kossor.

För vem vill ha kossor? Dom kostar mer än vad man kan få. Alltså, svensk mjölk/kött

bli utrotat. Bönder lägger ner, därför minskar utbudet på bröd i affären. Utan bonden

kan du se Sverige som ett enda stort skogsland. Rena Norrland. För vem ska beta

markerna? Veganer kanske? Jag vet att det nu bara handlar om mjölkbönder till Arla.

Kött och fårbönder finns ju fortfarande (kanske), och bönder till lokalmejerier har det

ganska smärtfritt ändå. Tyvärr drabbas vi alla bönder av det här. För hur roligt är det

för dom andra bönderna att se sina kollegor, lägga ner sina företag en efter en?

Som sagt, jag vet att det finns många fina svenska mjölkkonsumenter här ute i landet.

Som bara köper svenskt, kanske en dansk fläskfile till grillningen bara. (inte bra).

Tyvärr finns det nästan desto fler som inte vet hur pass bondyrket drabbar alla.

Jag vet att många av ni som är med i utmaningen är uppföda på gård, eller förstår

ändå hur hårt det livet är. Jag är jättetrött efter två morgonpass nu, då jag går upp 3.30.

Ska göra det i morgon och på fredag också. Hur långa mina dagar är beror på.

Idag jobbade jag ute i 10 timmar. Pappa är ute minst 11 timmar om dagen.

Tänk in er i hans ställe. Han går ut för att jobba, i vetskapen att oavsätt hur mkt han

jobba och hur länge, så får han ingen lön. Vilken normal svensk skulle göra det?

Jag älskar mitt yrke/livsstil. Jag älskar att få gå runt och prata med våra 500 fina

djur, samtidigt som jag jobbar. 

Jag hatar att se någon individ skadad eller sjuk, men det är ju så, det är ju

likadant med människor. Oavsätt hur stora nackdelarna ibland är i mitt yrke,

så lysser dom fina stunderna upp detso mer.

Min favorit solhistoria är...

Förra vintern föddes en svart tjurkalv. Han hade vatten i lungorna vilket gjorde

att han inte kunde dricka mjölk normalt. Han rosslade och hade jättejobbigt att

andas. Pappa sa att det inte fanns något hopp om honom. Jag däremot fastnade

för denna låga individ. Jag matade honom genom att spruta in mjölk i munnen

på honom, med en spruta. Några ml om gången. Efter några dagar blev han så

pigg, att han från liggandeposition lyckades med mycket vilja att ta sig upp.

Han fick mediciner mot lungproblemen, och tillslut blev han en stor kalv han också.

Det gick så klart långsammare för honom, än dom andra. Han gick alltid med huvudet

lutande åt höger, och såg alltid så tacksam och glad mot mig. Han var min

kelgris. Min lilla ögonsten bland kalvarna. Min kämpe. Tyvärr säljer vi våra

tjurar vid 2 månader till en uppfödare. Jag var inte med den dagen,

och tur det. För även om det är mer än ett år sen, så hugger det fortfarande

till i hjärtat på mig. Det är farligt att fastna för dessa individer. Man vet att

dom i unga ålder är oftast mest påverkade av sjukdomar osv. Ändå kan man inte

låta bli, och skulle man det... Vad tråkigt mitt yrke skulle vara i så fall.