Idag tog jag "tummen ur munnen", och tvättade faktiskt min bil. Har haft en regel att
tvätta den minst en gång i månaden. Vilket jag ha blivit lite slarvig med. Det är nämligen
så att när jag tvättar min bil, tar det ca 2 timmar. Inte för att jag inte kan tvätta min bil.
Själva tvättandet går fort, på en kvart ungefär. Sen är det torkningen med trasan som tar
längre tid, eftersom jag är noga att det inte ska finnas en enda droppe på min bil. Inte ens
dropparna i springor kommer undan.
Dagar som den här tar det dock längre. För idag har jag efter att ha grundtvättat bilen,
lagt på två omgångar asfaltsbortagningsmedel. Något som jag verkligen älskar att göra
i den här årstiden. Man sprejar på det här medlet runt om bilen, låter det vara på i några
minter. När man ser svarta streck rinna ner från lacken, då har man lyckats. Man spolar
bort det, och känner med handen längs med karossen. DET ÄR LENT!
Har man haft prickar och ojämnheter på lacken innan, så är dom garanterat borta efter
den här behandlingen. Jag är sån som sällan är riktigt nöjd, så ser jag några svarta
prickar som är kvar, blir det en omgång igen med medlet. Efter det upptäckte jag några
repor på lacken, och dom var jag så klart tvungen att polera bort med poleringsmaskinen.
Så ni förstår att jag inte gör det här allt för ofta, utan att jag måste känna att jag har tid
och motivation. Jag älskar min bil, och kommer troligtvis behålla den hela dess livslängd.
Denna pedanthet med bilar har jag fått av min pappa. Eftersom jag många gånger i min
uppväxt har hjälpt honom tvätta sina bilar, oftast hans Corvetter eftersom det är lite mer
jobb med dom. (Dom ska ju vara dunderfina i lacken).
Min drömbil är en Camaro årsmodell 68. Den ska vara laserblå eller limegrön.
